Personligt


Christer nästan 3 år



Det skall böjas i tid... Christer med sina kusiner
bildar dansband 1966.



Christer i tonåren - "Strandraggaren"



Studenten 1980



Mor Sonja och jag inför ett framträdande 2003.



Christer med sin bästa vän, Knut Torgeir från Telemark i Norge





Kanske lite för gammal för barnkaruseller eller...?



En höstbild från Nättraby



Min kusin Maj-Gun Westerhammar med systerdotter Emma Nilsson 2008

     



Så här ser Christer ut enligt
en grekisk karikatyrtecknare

1961 Föddes den 27 december. Uppväxt i Lyckeby utanför Karlskrona. Ville som liten bli grävmaskinist och älskade tåg. Hade under lite olika perioder under barndomen också katt, kanariefåglarna Pelle och Lotta, marsvinet Pyret och en cykel som var min stora frihet och glädje.

1968 började jag skolan . Tyckte mycket om att sjunga och kunde bland annat "Önskebrunnen" och "Mamma är lik sin mamma" utantill. Sjöng dem på en julfest och fick en extra godispåse som tack för besväret. I radion lyssnade jag bl.a. på Svensktoppen, Kavalkad, Sveriges Bilradio, Frukostklubben och Sextetten, välkända och älskade radioprogram vid den tiden.

1970 började spela piano när jag var 9 år. Min musiklärare var musikdirektör Gärt Necksten, som jag senare också gick i förberedande kantorsutbildning och harmonilära för. Han driver numera ett musikförlag (se länksidan). Vi gör en stor semesterresa genom Sverige och tältar i ett gult/orange tält. Kommer också inom Norge. Trivs inte särsklit bra i skolan där vissa s.k. kompisar inte alltid är så snälla.

1974 börjar jag privat fotografera Axels Nöjesfält, Sveriges ledande ambulerande tivoli från Halmstad. Jag fotograferar deras attraktioner varje år sedan dess när deras sommarturné korsar mina vägar eller tvärtom.

1975 konfirmeras jag i Augerums kyrka av prästen Kurt Ljungberg och blir genast med i Kyrkans Ungdom, där jag spelar volleyboll och leder grupper, ordnar läger och mycket annat under flera år. Samlar vykort av Svenska Kyrkor och får mängder med brev och kontakter efter annonser i några veckotidningar.

1976 drabbades jag av tarmsjukdomen Ulcerös Colit, en kronisk inflammationssjukdom i tjocktarmen, som sedan ställt till med mycket besvär genom åren. Samma år började jag spela teater i Carlskrona Amatörteaterförening under Gun Ekedahls ledning.

1977 börjar jag på gymnasiets Samhällsvetenskapliga linje. Får göra de första större rollerna på scen. Har för första gången i mitt liv fått "riktiga" kompisar i mina vänner Jan Kullin och Sven Samuelsson. Sven dör tragiskt i en segelflygsolycka på Lanzarote i mitten av 1980-talet.

1980 Scenkarriären tar fart på olika sätt. Privat slutar jag gymnasiet, reser till Berlin och börjar sedan arbeta som musiklärare och fritidsledare på en högstadieskola i Karlskrona, där vi också sätter upp cabareter m.m.

1981 första skivan "Kom till Karlskrona" spelas in. Bara några veckor senare går den ryska u-båten U-137 på grund i skärgården. Kom till Karlskrona var en effektiv uppmaning med andra ord. Tar äntligen körkort, men har sedan dess kört desto mera. Är i ett royalistiskt England där Charles och Diana just gift sig!

1983. Är vid denna tidpunkt med i Karlskronas nyårsrevyer och kallas för "revyns manliga ankare". Träffar musikern Magni Almqvist och bildar duon Christer & Magni och börjar turnera. Jobbar fortfarande med högstadieeleverna, men får mer och mer sångtillfällen och spelningar.

1984 slutar jag mitt arbete på högstadieskolan och börjar som frilanceartist på heltid. Blir körledare för en sånggrupp som jag sedan kom att leda i 17 år, till och med 2001. Känner av problem med gallgångarna och ligger på sjukhus flera veckor innan jul. Tar sånglektioner för Sylvia Mang-Borenberg i Växjö. Kör gammal Volkswagen från 1969 och byter nu till en Renault 14. En röd pärla som tyvärr rostade upp alldeles för tidigt!

1984-1994 finns i stort sett inget privatliv. Reser mest och sjunger på hundratals platser varje år.

1994 EMA-Telstar ringer om jobb, men avböjer erbjudandet om att sjunga på Estonia, som går till botten under höststormen i september. Vaknar med ett ryck hemma i sängen exakt samma tid som färjan sjunker. Otäckt! Min far Rune avlider i december.

1995 bryter med Carlskrona Amatörteaterförening efter 20 år och mycket falskspel i kulisserna av några nya "entusiaster". I september blir jag svårt sjuk och den 7 sept kommer jag in på sjukhus och kommer inte hem förrän i februari 1996. Har en svårartad inflammtion i mina gallgångar, en följd av den ulcerösa colit jag drabbades av på 1970-talet. Transplanteras på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg den 4 december 1995, där jag under en 12,5 timmar lång operation får ny lever och nya gallgångar. Blir sjukskriven fram till augusti 1996.

1997 Jobbar åter extremt mycket från oktober 1996 fram till påsken 1999.

1999 mår jag dåligt själsligt men hinner ifatt mig själv i tankar och känslor. Får dessutom svår värk efter operationerna. Ständiga sjukhuskontroller pågår kontinuerligt oftast 1 gång / vecka sedan transplantationen. Firar mor Sonjas 70-årsdag med en jättefest.

2001  Den 27 december anordnas en fest där jag hyllas på 40 årsdagen och uppvaktas av mängder av personer. Efteråt kändes allt mest tomt även om det naturligtvis var trevligt att vara ihågkommen.

2003 Min gode vän och kollega Ray Adams drabbas av galopperande leukemi och denna cancer ändar snabbt hans liv i augusti.

2004 opererar mina gallgångar och mår mycket dåligt och jobbar endast sporadiskt. Flyttar till ny lägenhet som jag trivs mycket bra i. Det är tal om en ny transplantation inom ett år, kanske två. Ny fest för mor Sonja som fyller 75 i december.

2005 Får diagnosen diabetes i april. I oktober avlider min musiklärare och vän Gärt Necksten efter endast 3,5 veckas sjukdom.   I december avlider dessutom min musikerkollega och turnékompis Magni Almqvist, även han i cancer. Farfarsfars hus och min farfars stuga rivs i november och som om inte det vore nog även ett av de hus jag bodde i som liten. Märkligt! Den 6-7 november transplanteras jag i Göteborg och får nytt liv genom att en donator gett mig lever och gallgångar. TACK! Kommer hem från sjukhuset i Karlskrona 27:e december, en bättre födelsedagspresent kunde man inte få!

2006
Börjar åter ta mig tillbaks till livet och underhålla, men bara på hobbybasis. Under sommaren får jag problem med smärta i vänster knä, men detta ignoreras av rehabläkaren.

2007
Fortsätter söka för mitt alltmer smärtande knä. Lyckas dock jobba en del, men känner mig trött i kroppen. Har också ett växande bråck i magen som börjar bli plågsamt.

2008
Får kontakt med läkaren Hans-Christer Olsson i Karlskrona som tar sig an mitt trasiga knä och i slutet av september byts hela väsnter knä under en operation i Karlshamn. Den verkliga hjälpen är rehab i Karlskrona och på vårdcentralen i Lyckeby. I december kan jag åter köra bil och sjunger in julen med några få framträdanden i december. Det kändes otroligt kul och livet återvänder sakta men säkert. Tack alla som hjälpt mig, även på hemmaplan. Utan först och främst Lars och Sonja, men också Gunne, Maggan och Roland som kört ärenden, städat, lagat mat, handlat, lagt om ben och tränat mig hade det varit nära nog omöjligt.

2009
Benet blir allt bättre men smärtor i fötter och det stora bråcket gör mig trött och gör att jag har svårt att förflytta mig som jag ska. Söker hjälp bland annat genom att under hösten kontakta och besöka en privatklinik i Kalmar för att behandla magen. Sorterar och sparar många gamla tidningsklipp med sångarna Ray Adams, Anna-Lena Löfgren, Marianne Kock och Thory Bernhards, vilket roar mig och ger mig ett bra tidsfördriv. Min norske vän Tor-Erling Aksnes hjälper mig med massor av klipp.
Även Nöjesklubben QL och dess klädförråd ger mig en fin och betydelsefull vardag.
I december 2009 avlider vår gode vän Rune Nilsson i Gässemäla. De sista månaderna blev det många resor till sjukhemmet där han vistades då han satt mig och Jörgen Larsson som sina närmaste. På min födelsedag 27 december avlider också vännen Kerstin Garting
i Karlskrona 80 år.



Min vän Tor-Erling Aksnes framför sin Siw Malmkvist-
samling. Hans plötsliga död var ett hårt slag för mig.


Anna-Lena Löfgren och hennes föräldrar. Inom
ett år avled alla tre. Anna-Lena i maj 2010, tre
dagar innan vi skulle träffas och avsluta atbetet
med boken om hennes liv.
      2010

Året börjar med ännu en förlust. Min käre vän och telefonkompis, Siw Malmkvist-samlaren Tor-Erlign Aksnes från Norge avlider i massiv hjärnblödning. Vi talades vid 21.20 och skulle höras igen efter 22.30, men då hade det redan hänt. Vad lite man vet om vad som ska hända. Jag saknar honom och hans samtal om nöjes-sverige förr och hans tidningsklipp mycket.
Fler vänner och bekanta avlider under våren och allt toppas den 21 maj då Anna-Lena Löfgren också går bort, 66 år gammal. Efter detta känner jag mig trött, oerhört trött. Det finns gränser hur mycket förluster man kan ta.

Värken i kroppen är värre än någonsin. Vissa dagar kan jag knappast hantera mig. Smärtor i fötterna som sticker, molvärker, bränner och hugger om vartannat smärtar mig hela tiden och jag söker hjälp för detta och ska undersökas i juni. Mitt magbråck gör mig också oformlig och tung, men försöker verkligen att hitta glädjeämnen i livet.

2011

Oj vad tiden går. Plötsligt står man inför det fakta att man skall fylla 50 år. Planerar efter lite funderande på att avsluta året med ett Öppet Hus där vi firar min dag. Får nej från Lyckå Församling att ha tillställningen där. Detta gör mig besviken då lokalen är perfekt och jag en gång till och med var med och tittade på olika församlingshem inför byggandet av just Mariagården. Trots allt får jag ett ja att hålla till i Karlsrkona Stadsförsamlings gemensamhetslokal i Kungsmarkskyrkan i Karlskrona. Detta skulle visa sig vara ett lyckat och bra alternativ. Massor med folk kom och mitt revygäng spexade. Folk som jag inte trodde skulle veta eller komma ihåg mig kom, medan andra "självklara" s.k. vänner inte dök upp alls. Livet är ett mysterium.

Apropå det faktum att livet är ett mysterium. I augusti 2011 avled min revykompis och vän Mats Altvall vid 51 års ålder i cancer. Hela revygänget var på plats vid begravningsgudstjänsten, som trots sorgen blev till en fin stund. Vi kunde till och med le och skratta när hans chef tittade ut över kistan och den fullsatta kyrkan och avslutade med orden: "Ja Mats, som alltid när du är i farten är det fullsatt!"

Prästen och vännen Helene Sturefelt ringde och bad mig skriva en text för baksidan till den bok hon skrivit om den kristna dansbandsveckan i Ulfsmåla i norra Blekinge. Så blev det och det kändes roligt att få vara med på ett hörn även här.

Ingrid Hildingsson, numera Elfstråle, god vän och journalist på Sveriges Radio Blekinge gjorde ett fint program om och med mig under rubriken Personligt. Här fick lyssnarna en annan bild av den på scenen ofta så glade Christer Peters. Allt gjort med fingertoppskänsla av fina Ingrid.

Måttliga nervskador konstaterades i fötterna och jag vill inte veta hur ont de har som har svåra smärtor i så fall. Det märkliga med mig är dock, att för varje motgång hittar jag ny kraft från någonstans. Men visst vore det en önskan att få vara lite mera frisk i livet.

2012